Fulkomliker

fulkomliker

1) fullkomlig, ägande alla (el. många) goda egenskaper, fri från briST el. fel. aller theres sielä som fulkoSTillor. Utg. af G. E. Klemming. Fortsatta af R. Geete. Del. 3, 4, 5. 1893--1910. SFSS.">MPlige äru varda tidh jnledda SvKyrkobr 208. SpV 579. " siälen är jw hel oc fwlkomliginj hwart oc eth kropsens ledamot" SkrtUppb 144. - fullkomlig, fullSTändig, fullt motsvarande sitt begrepp. swa färdog ok fultkoSTillor. Utg. af G. E. Klemming. Fortsatta af R. Geete. Del. 3, 4, 5. 1893--1910. SFSS.">MPlig, som andres jonssons breff vtwisar STb 1: 90 (1477). jdher glädi skal wara full ok fulkomlighen STillor. Utg. af G. E. Klemming. Fortsatta af R. Geete. Del. 3, 4, 5. 1893--1910. SFSS.">MP 4: 32. " tha thette arff forligtes och atskyldes til en ewijg fulkomeligh ända" STb 3: 281 (1496). bätring som tik wore ffulkomlig, oc minne siäl nytheligen SvB 34 (början av 1500-talet). STb 5: 211 (1519). - (fulkiSTillor. Utg. af G. E. Klemming. Fortsatta af R. Geete. Del. 3, 4, 5. 1893--1910. SFSS.">MPligha sakir (causas effcientes) SpV 413 trol. fel för fulkoSTillor. Utg. af G. E. Klemming. Fortsatta af R. Geete. Del. 3, 4, 5. 1893--1910. SFSS.">MPande sakir). - Jfr ofulkomliker.

Part of speech: av

Grammatical aspect: adj.

• -kompliker.
• -komligher.
• -komeligher.
• -kompligher.
• -komlighin.
• fultkomplig STb 1: 90 (1477). fulkompliker, fulkompligher eg. snarare att hänföra till fulkommeliker),

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚠᚢᛚᚴᚮᛘᛚᛁᚴᚽᚱ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

• Fulkomliker (I)