Invärtis

invärtis (inværtis)

A) adv. invärtes, i det inre. hwilkom aldirgh mer skal nakor owen hindra aff thino loff, ey människia, ey ängil, ey inwörtis (intermus) ällir wthwärtis SpV 490 (möjl. att föra till B). SvB 143 (omkr. 1500). lägh thär jnwärtis manga marka som skina j mörkeno PMSkr 527. nar jason thetta alt samman hört haffde wart han aller opretther tiill wredhe oc hiärtens sorg jn wortes Troj 6. ib 20. B) adj. inre, invärtes. jak wpiinbarar tik all min inwyrtis thing SvB 141 (omkr. 1500). är thet swa ath kärnan wthga slätte swa ath jnthe aff jnwertis bäreno hengher widher them PMSkr 322. ib 527. j sinom v invwärtis s[n] nom, som är almänneliket sinne: betänkilse: gissan: owrwägilse oc minne JMPs 552.

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so invärtis may have also been written as inværtis

Part of speech: ab, av

Additional information: adv. och adj.

Grammatical aspect: adv. adj.

• -wertis.
• -wyrtis SvB 141 (omkr. 1500). -wörtis SpV 490 ; SvB 143 (omkr. 1500). jnwortes Troj 6, 20),

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛁᚿᚠᛅᚱᛏᛁᛋ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

• Invärtis (I)