Mänta

Old Swedish Dictionary - mänta

Meaning of Old Swedish word "mänta" (or mænta) in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

mänta (mænta): mänta, vitgarva. NMU 1: 109 (1434). " ij mäntadhe vxahudher HLG 2: 31 (1512). jtem late mänta om hösten ij vxahuder" Arnell Brask Biᴵ 28. Brasks Cal 271. VKU 56 (1549).

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so mänta may have also been written as mænta

Part of speech: vb

Grammatical aspect: v.

Alternative forms or notes:

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛘᛅᚿᛏᛆ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Arnell Brask: E. Arnell, Bidrag till biskop Hans Brasks lefnadsteckning. 1904. [Av de särskilt paginerade textbilagorna är I, s. 7--37, avtryckt ur hds. fr. 1513--27.]

Brasks Cal: Calendarium oeconomicum avskrivet ur en gammal på Linköpings bibliotek förvarad hushållsbok (fr. 1513--27) efter biskop Brask. Efter avskrift av Per Kylander tryckt i Linköpings bibl:s handl. I s. 263--74 (1793).

HLG 2: Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholm. II--IV. Erogata 1509--1528. Utg. av I. Collijn. 1923.

NMU: Närkes medeltida urkunder I. Riseberga kloster. Utg. av K. G. Grandinsson. 1935.

VKU: Vadstena klosters Uppbörds- och Utgiftsbok 1539--1570. Utg. af C. Silfverstolpe. 1895.