Ör

Old Swedish Dictionary - ör

Meaning of Old Swedish word "ör" (or ør) in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

ör (ør): grus; skär. Scrupus lagis paruulus et asper hwas öör GU C 20 s. 557. " ligger alt ltil Sidhöna oc alle andre öra oc grun, som byrias oc wtgaa af hänne" SD NS 3: 198 (1416). Jfr stranda ör.

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so ör may have also been written as ør

Part of speech: nn

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚯᚱ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

GU: Glossarii Latino-Svethici specimen vetustum. E cod. mscr. Bibliothecæ Reg. Acad. Upsal. Diss. Ups. præs. J. H. Schröder. 1845.

SD: Svenskt Diplomatarium. Bd 6 s. 265--584. 1916--21. Bd 8 s. 1--272. 1953.

SD NS: (Svenskt Diplomatarium. Ny Serie.) Svenskt Diplomatarium från och med år 1401. Bd 3. Utg. genom C. Silfverstolpe. 1885--1902. -- Bd 4 s. 1--240. Utg. genom K. H. Karlsson. 1903--1904.

GU C 20: Latinskt-Svenskt glossarium efter Cod. Ups. C 20. Utg. av E. Neuman. S 1--583. 1918--20, (hand 2) s. 1--169. 1938--42. SFSS.