Östarster

Old Swedish Dictionary - östarster

Meaning of Old Swedish word "östarster" (or østarster) in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

östarster (østarster)
östligast, längst i öster belägen. godert skal haffua for sit fäderne thet nidhersta oc östersta stenhuss oc waningh SJ 135 (1444). medh östersta källaran ib 193 (1450). - n. adv. östligast, längst i öster. en staþar. .. österst gen solenne när paradis Bu 508. " konunga af thy lande perside östarst af landz ändomen komo letande i bethleem" KL 390. MB 2: 385. " fore en attung ok fyra spanz affgäld östarst liggiande i sama by" SD NS 2: 35 (1408). - Jfr östre.

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so östarster may have also been written as østarster

Part of speech: av

Additional information: adj. superl.

Grammatical aspect: adj.

Alternative forms or notes:
  • -erster.
  • -arst.
  • -ärst MB 2: 385. -erst),

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚯᛋᛏᛆᚱᛋᛏᚽᚱ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

Works and authors cited:

Bu
Codex Bureanus. Se Lg.
KL
Klosterläsning. Utg. af G. E. Klemming. 1877--78.
MB
Svenska Medeltidens Bibelarbeten. Utg. af G. E. Klemming. Del. 1, 2. 1848--55.
SD
Svenskt Diplomatarium. Bd 6 s. 265--584. 1916--21. Bd 8 s. 1--272. 1953.
SD NS
(Svenskt Diplomatarium. Ny Serie.) Svenskt Diplomatarium från och med år 1401. Bd 3. Utg. genom C. Silfverstolpe. 1885--1902. -- Bd 4 s. 1--240. Utg. genom K. H. Karlsson. 1903--1904.
SJ
2 Stockholms Stads Jordebok 1474--1498. Utg. genom H. Hildebrad [och L. M. Bååth]. 1889, 1914.
➞ See all works cited in the dictionary

Back