Qvämber
Old Swedish Dictionary - qvämberMeaning of Old Swedish word "qvämber" (or qvæmber) in Swedish.
As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:
- qvämber (qvæmber)
- adj. skicklig, skickad, tjenlig, lämplig, passande, tillbörlig. äst thu ey quäm til lärdom Bo 130. VKR 11. " quäm til at älskogha plägha" Su 383. " at ängen fäghre ok qwämare matta funnis til manzsens atirlösn" ib 400. " ärw hfwandis qwämlagh (för qwäm lagh) til stridh" PM 19. vita quäman tima at göra miracula Bo 61. " thän tidh som alle äru lidughe är quämast" ib 103. PM 13. " thz är qwämth hawa reent kaar i sinne miölk Go 840. Jr be-, o-qvämber. "
Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so qvämber may have also been written as qvæmber
Part of speech: av
Grammatical aspect: adj.
Alternative forms or notes:- qwämer PM 13 ),
Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚴᚠᛅᛘᛒᚽᚱ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.
Similar entries:
Works and authors cited:
- Bo
- Bonaventuros Betraktelser. Utg. av G. E. Klemning. 1860. SFSS.
- PM
- Peder Månssons Stridskonst och Stridslag. Utg. af G. O. Hyltén-Cavallius. 1845.
- Su
- H. Susos Gudeliga Snilles Väckare. Utg. af R. Bergström. 1868--70.
- VKR
- Vadstena Kloster-Reglor. Utg. af C. F. Lindström. 1845.