Skävel

Old Swedish Dictionary - skävel

Meaning of Old Swedish word "skävel" (or skævel) in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

skävel (skævel)
usling, skurk. " fäsSTe rawed. .. lag. .. fored han kallade olan mikkelson en skäwel" ATb 1: 29 (1454). " tw eSTh een skalk een skäffwil och een lyugare" ib 2: 32 (1474). " hon kallade benct beltare en skiäffwel loch en skiögasson" STb 1: 375 (1482). thw haffuer mik berychtet och kalleth j (1) skorffwoth skeffuel och een dobblare ib 2: 250 (1488). ib. thin fendesn skeffuel ok thin fendens skalk, thw haffuer mik befört ib 267 (1488). hvdh tvssana ffalan döffel mena[r] tv at vy haffo[m] ekke anarsSTadess röta van math vti vtan j defför banada skäfflan (ɔ några fångar) GSTridskonST och STridslag. Utg. af G. O. Hyltén-Cavallius. 1845.">PM 2: 406 (1502?).

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so skävel may have also been written as skævel

Part of speech: nn

Alternative forms or notes:
  • skäffwil.
  • skiäffwel.
  • skeffuel.
  • skeffla STb 2: 250 (1488). skeffle ib. med art. skäfflan GP M 2: 406 (1502?),

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛋᚴᛅᚠᚽᛚ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Works and authors cited:

PM
Peder Månssons Stridskonst och Stridslag. Utg. af G. O. Hyltén-Cavallius. 1845.
ST
Själens Tröst. Utg. af G. E. Klemming. 1871--73.
ATb
(el. ATb 1), ATb 2, ATb 3 Arboga stads tänkebok I--III. Utg. av Erik Noreen och Torsten Wennström. 1935--40. SFSS.
GPM
Gamla papper angående Mora socken. II. Arvid Siggessons brevväxling. Utg. av L. Sjödin och A. Pers. 1932.
➞ See all works cited in the dictionary

Back
↑