Utbära

Old Swedish Dictionary - utbära

Meaning of Old Swedish word "utbära" (or utbæra) in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

utbära Old Swedish word can mean:

utbära (utbæra): 1) utbära. " drotningen hans oc systir wtbaro iordhena i sinom mantol skötom" Gr 304. han. .. loth vp läsa kiRKion thäre alt borghara godz vtbäre RK 2: 4129. " tha the brödh oc mat w bäre" ib 3144. - särsk. om lik. vtbrs en dödhir man MP 1: 296. " hulkin dödhir var ok vtborin ginom portin" ib 298. " tha nakor dödh skal wthbäras oc jordhas" RKortningen: Avt åsyftas de Bd 4, s. 177--185, tryckta egenhändiga utkasten af Birgitta, med Dikt Engelens Diktamen tryckt Bd 4, s. 215--276.">Bir 4: 37. " tha lik skal wtbäras" SO 27.

utbära (utbæra): 2) draga ur huset, undanskaffa. jon jepsSOn haffde myki forfarit oc vtburit fore. .. hustrv siGrit SJ 196 (1447).

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so utbära may have also been written as utbæra

Part of speech: vb

Grammatical aspect: v.

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚢᛏᛒᛅᚱᛆ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Bir: Heliga Birgittas Uppenbarelser. Utg. af G. E. Klemming. Bd 1--5. 1857--84. -- Med den vid citat härur stundom förekommande förkortningen: Avt åsyftas de Bd 4, s. 177--185, tryckta egenhändiga utkasten af Birgitta, med Dikt Engelens Diktamen tryckt Bd 4, s. 215--276.

MP: Svenska Medeltids-postillor. Utg. af G. E. Klemming. Fortsatta af R. Geete. Del. 3, 4, 5. 1893--1910. SFSS.

RK: Svenska Medeltidens Rim-Krönikor. Utg. af G. E. Klemming. Del. 1--3. 1865--68. Med RK 1 utan vidare tillägg förstås Gamla eller Eriks-Krönikan; då något af de öfvriga i första bandet intagna rimverken anföres, tillägges inom parentes dess titel med begagnande af följande förkortningar: sfgn: fortsättning af Gamla Krönikan för att sammanbinda henne med den nya till ett helt verk.; Albr: Om konung Albrekt: LRK: Lilla Rimkrönikan.

SJ: 2 Stockholms Stads Jordebok 1474--1498. Utg. genom H. Hildebrad [och L. M. Bååth]. 1889, 1914.