Ända

ända Old Swedish word can mean:

ända (ænda)

L.

ända (ænda)

1) ända, sluta, bringa till slut, göra slut på ngt, slutföra, avsluta (trans). Är thet malla wendande (d.v.s. "o-ändande"; är det målet omöjligt att slutföra) MEST R 13 hs BCKQ. thär ligge thät (mitt hjärta) när thik ok thär ände thät (terminet) sina aSTwndilse SkrtUppb 9. Sannelika thär ändhas laghin SpV 357. " for vara skuld lät han mädh korsins dödh hans lif ändas" Hel män 140. Huilkit skipt ok köp war enth for beskedelighen man Andris domare Svartb 156 (1375). Laurenz Philpusson. .. hafde tänkt STörkia Vpsala domkirkio aff thy godze. .. oc mädhan han tHT ey endadhe lifwandis lifwe. .. tha gifwir iak. .. tio örisland. .. til siäla altarith i Vpsala domkirkio SD NS 3: 595 (1420). Oc hwat han rätteliga gör, dömir oc ändhar i fornämpda cloSTers ärandom thät wiliom wy haffua faST, STadugt oc gilth likerwiis som wi siälue thät haffdom giort, dömt oc änth SmåST på Fsv 2: 186 (1442). äptir thet at han ey ville framhalla sin klagamal ellir ända som lagen vtuisa, tha dömpde vi hanom aff iij mark ATb 206 (1465). " ty han talade vppa änth maal ok sätt" STb 1: 179 (1478). SToria. Utg. af E. Grönblad. 1857.">FM 281 (1506). " och raadeth bleff besetiandes ath ransaka och eendha sakarna alt wt til mörkeret. .. Men konungen wille icke, ath forscriffne sach skulle i Rom fremias eller endas. .. Thaa böd han ärche[biskopen], ath thenne sachen schulle heller randsackhes her i richet och endas" HT 38: 119 (1523?).

ända (ænda)

2) avgöra, avhandla, avtala, beSTämma, göra upp (trans.). alt thet wndhirsamligha som ändadhis j tabernaculo SpV 183. Mädhan wi ändhom (agimus) här om siälinna ok kropsins omskipteligha wanskilse ib 412. " wm thet ärandet min herra mich budhet oc byfollet hafdhe, at enda medh enom konungslechom doom" SD 10: 106 (1371). swa at jac wart thes sama Jäppä lädhugher oc löss vm then saköre oc vm brut, ther jac medh honom ändat hafde oc wtfäST SToria. Utg. af E. Grönblad. 1857.">FMU 1: 370 (1378). tha lofwm wi. .. at widherläggia honom. .. swa got jordhagodz. .. thet förSTa wi. .. thet ända kunnom SD NS 3: 374 (1418). " han maa oc skal owir them laglica döma oc mädh rät ända och athskilia" SmåST på Fsv 2: 186 (1442). " thu haffuer at ende mykit medh myn huSTru broder" STb 2: 533 (1491).

ända (ænda)

3) sluta, ta slut, upphöra; utgöra gränsen (intrans.). oc viSTo þe fyr än STiþin byriadis, huru hon ändaþis Bir 4: 182 (aut.). intil bäkken Jeboch kalladhan, hwar Amon söner ända sin aghadel (qui eST terminus filiorum Ammon) MB 2: 34. Ath han maghe finnas j dödhzens STundh perfecte consumatus wäl ok fulbordheligha ändadher MecHT 285. - Jfr for-, ful-ända.

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so ända may have also been written as ænda

Part of speech: vb

Grammatical aspect: v.

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛅᚿᚦᛆ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

• Ända (IV)