Ärvedel

Old Swedish Dictionary - ärvedel

Meaning of Old Swedish word "ärvedel" (or ærvedel) in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

ärvedel (ærvedel): arfvedel, arf. " kännoms wi. .. fulla magth ok alla hafwa giwith. .. herra knute. .. kännas widh allan wan ärwedeel, som oos böör ath ärfwa äffther husfrw sigride bosadotther ok husfrw katerine, marcusa bonassons dotther" SD NS 1: 593 (1406). SJ 383 (1473). - pl. egodelar? alth thz han ägher lösth oc fasth j ärffwodela läggher (för lägghes)) wndy konwngsens fatabwr PM 38. Jfr ärvis del, äfvensom arf-, arva-, ärfdha-del.

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so ärvedel may have also been written as ærvedel

Part of speech: nn

Alternative forms or notes:

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛅᚱᚠᚽᚦᚽᛚ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

PM: Peder Månssons Stridskonst och Stridslag. Utg. af G. O. Hyltén-Cavallius. 1845.

SD: Svenskt Diplomatarium. Bd 6 s. 265--584. 1916--21. Bd 8 s. 1--272. 1953.

SD NS: (Svenskt Diplomatarium. Ny Serie.) Svenskt Diplomatarium från och med år 1401. Bd 3. Utg. genom C. Silfverstolpe. 1885--1902. -- Bd 4 s. 1--240. Utg. genom K. H. Karlsson. 1903--1904.

SJ: 2 Stockholms Stads Jordebok 1474--1498. Utg. genom H. Hildebrad [och L. M. Bååth]. 1889, 1914.

This headword also appears in dictionaries of other languages closely related to Old Swedish.