Beqvämber
Old Swedish Dictionary - beqvämberMeaning of Old Swedish word "beqvämber" (or beqvæmber) in Swedish.
As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:
- beqvämber (beqvæmber)
- skicklig, i stånd till. " beqwäme til stridh" MB 2: 138. Su 10. " til at älska beqwäMBer" ib 12. " bequäm bidhia ok läsa" Bo 133. - passande, lämplig, läglig. huat beqwämer oc wärdeliken iak är til at älska Su 83. MB 2: 250, 289. " beqwäme at inscriffwas j bland wara wener" ib 269. " the widherliknilse war enkte beqwäm til tässin ordh ällir ärande" Su 263. han (ɔ: kännedoMBer).. . är. . .nyttogher oc beqwäMBir hwariom manne äptir sit wndirstand oc liffwerne ib 346. jnthe är naturen swa beqwemt (tam natureæ aptum) MD (S) 292. " j beqwämom liknilsom Su. 277. beqwämer thime" MB 2: 259. ib 246, 276, 321. " beqwäm rwm ib 305, 258. - Jfr obeqväMBer. "
Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so beqvämber may have also been written as beqvæmber
Part of speech: av
Grammatical aspect: adj.
Alternative forms or notes:- beqwämer )
Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛒᚽᚴᚠᛅᛘᛒᚽᚱ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.
Similar entries:
Works and authors cited:
- Bo
- Bonaventuros Betraktelser. Utg. av G. E. Klemning. 1860. SFSS.
- MB
- Svenska Medeltidens Bibelarbeten. Utg. af G. E. Klemming. Del. 1, 2. 1848--55.
- MD
- Svenska Medeltids dikter och rim. Utg. af G. E. Klemming. 1881--82. SFSS.
- Su
- H. Susos Gudeliga Snilles Väckare. Utg. af R. Bergström. 1868--70.