Beqvämber

Old Swedish Dictionary - beqvämber

Meaning of Old Swedish word "beqvämber" (or beqvæmber) in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

beqvämber (beqvæmber): 1) skicklig, i stånd (till). gudhz ordh the göra oc siälena beeqwemma til dygdher Mecht 267. (?) the som en tidh äru oplysthe. .. ok äru to likawäl falne ällir bequäm[e] (et prolapsi sunt; orden ällir bequäme ha tydligen tillkommit genom missförstånd) SpV 450. 2) foglig, vänlig, mild. j allo thino liffwerne, dröffwelsom, fatighdom, ok sorgh, tha war thu allan tiid aldhrasiäuasta ok spakfärdhugasta ok beqwäm ok thulughasta SvB 268 (senare h. av 14++-talet). _ Jfr obeqvämber.

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so beqvämber may have also been written as beqvæmber

Part of speech: av

Grammatical aspect: adj.

Alternative forms or notes:

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛒᚽᚴᚠᛅᛘᛒᚽᚱ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Mecht: Hel. Mechtils uppenbarelser (Liber spiritualis gratiæ) öfversatta från latinet år 1469 af Jöns Budde. Utg. af R. Geete. 1899. SFSS.

SpV: Speculum Virginium -- Jungfruspegel -- öfvers. från latinet af Mathias Laurentii. Utg. af R. Geete. 1897--98. SFSS.