Bevisa

bevisa

1) visa, låta se, framSTälla. swa som wax, jncighleno jntrykt beffwisar (pratendit) jncighlins liknilse Mecht 12. " taghi piltin jhesum j sina andelika handh bewisandes (representans) honom sinom hälgha fadher" ib 264. 2) giva tillkänna, utvisa. äpther thy war laanslaag bewisa SD NS 3: 38 (1445). - bevisa, uppvisa, ådagalägga. for giäld oc skuld som han kan skälika biwiisa sik wara i kompan for warro skuld SToria. 1816 ff.">HSH 16: 5 (1369). - bevisa sik, visa sig, framträda, verksamt framträda, vara verksam. käre väner, bevisen idher her utianen, sva framt i villien ekke komma i et openbare rop oc rykthe HiST Handl 8: 21 (1464). - bevisas, ådagaläggas, bekräftas (genom), framgå (av). en bodh nedhan engelbrechtz bodher medh eth pala rwm jn pa vatnit, som arlige tomptöre aff gaar, som pa STadzsins [grund] STaar, huilket sig beuis medh the andra neSTboande, ther the tomptöre STadenom aff giffue STb 4: 100 (1505).

Part of speech: vb

Grammatical aspect: v.

• biwiisa HSH 16: l5 (1369). beuissa: -es STb 2: 213 (1487).
• beuis STb 4: 100 (1505)),

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛒᚽᚠᛁᛋᛆ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

• Bevisa (I)