Blaster

Old Swedish Dictionary - blaster

Meaning of Old Swedish word "blaster" in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

blaster
1) blåsande, blåst, storm. blasth mädh köldh PMSkr 375. flamen. .. blaaster GU C 20 s. 277. Jfr 7. eelden oc fröstet sin j mellan opväkkiä störstä storma haghell ok lyungh eeldh ok vädhrennä storm ok starkasta blästä SvKyrkobr 228. 7) blåsande (på musikinstrument); ljud som framkallas genom blåsinstrument. mykin bläst hafwer thz hornith (lasnga rödd hefr korn þetta) Prosadikter (Karl M) 279. - Jfr horn-, orma-, vädhers-blaster.

Part of speech: nn

Alternative forms or notes:
  • blaaster.
  • bläster.
  • blästä SvKyrkobr 228 ),

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛒᛚᛆᛋᛏᚽᚱ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

Works and authors cited:

GU
Glossarii Latino-Svethici specimen vetustum. E cod. mscr. Bibliothecæ Reg. Acad. Upsal. Diss. Ups. præs. J. H. Schröder. 1845.
PM
Peder Månssons Stridskonst och Stridslag. Utg. af G. O. Hyltén-Cavallius. 1845.
GU C 20
Latinskt-Svenskt glossarium efter Cod. Ups. C 20. Utg. av E. Neuman. S 1--583. 1918--20, (hand 2) s. 1--169. 1938--42. SFSS.
PMSkr
Peder Månssons Skrifter på svenska. Utg. af R. Geete. 1913--15. SFSS.
Prosadikter
Prosadikter från Sveriges medeltid. Utg. af G. E. Klemming. 1887--89. SFSS.
SvKyrkobr
Svenska Kyrkobruk under medeltiden. Utg. af R. Geete. 1900. SFSS.
➞ See all works cited in the dictionary

Back
↑