Doktor

Old Swedish Dictionary - doktor

Meaning of Old Swedish word "doktor" in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

doktor: doktor, den som vid en högskola vunnit den högsta lärdomsgraden. docktor i the häLge skrifft Lg 3: 433. " doctor i andelikom oc wärldzlikom rät" ib 702. " doctor j jödhelag (rabbin) ib 60. thän yperste doctor i alle boklika konster" Su 171. her doctor hans brask BSH 5: 82 (1506). doctor hemming gad ib 530 (1513). doctor hemming MD 504, 505. " doctor cord roggo" SJ 302 (1462). 316 (1464). ib 345 (1468). " thet her doctor (näml. Hemming Gadd) skulde komme ned till eder" BSH 4: 254 (1500). - den som vunnit lärdomsgrad i medicin, läkare. aff hennes doctor förgiffwen bleff iag RK 1: (till. till LRK) s. 243. om eder doctor BSH 5: 393 (1510). - Jfr läkedoms doktor.

Part of speech: nn

Alternative forms or notes:

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚦᚮᚴᛏᚮᚱ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

BSH: Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver samlade och utgifna af C. G. Styffe. Del. 1--5. 1859--84.

Lg: Ett Forn-Svenskt Legendarium. Efter gamla handskrifter af G. Stephens. Första bandet. Andra bandet. 1847--58. -- Särskildt citeras de här aftryckta Codex Bureanus (Bu) och Codex Bildstenianus (Bil), så framt icke senare ändringar i dessa handskrifter afses.

Lg 3: Ett Forn-Svenskt Legendarium. Efter gamla handskrifter af G. Stephens. Tredje bandet. 1874.

MD: Svenska Medeltids dikter och rim. Utg. af G. E. Klemming. 1881--82. SFSS.

RK: Svenska Medeltidens Rim-Krönikor. Utg. af G. E. Klemming. Del. 1--3. 1865--68. Med RK 1 utan vidare tillägg förstås Gamla eller Eriks-Krönikan; då något af de öfvriga i första bandet intagna rimverken anföres, tillägges inom parentes dess titel med begagnande af följande förkortningar: sfgn: fortsättning af Gamla Krönikan för att sammanbinda henne med den nya till ett helt verk.; Albr: Om konung Albrekt: LRK: Lilla Rimkrönikan.

SJ: 2 Stockholms Stads Jordebok 1474--1498. Utg. genom H. Hildebrad [och L. M. Bååth]. 1889, 1914.