Fare

fare Old Swedish word can mean:

fare

1) svek. "wij wee neST gudz hielp beskicke oc forware ider nades STad STocholm eder nades högmektighet (ɔ: KriSTian II) til honde wtan all fara" STb 5: 330 (1521, Kop.). wii ville föruare thenne jder nades STadt, swa at her skall jnghen fare ware pa ferdom j nogen motthe ib 335 (1521, Kop.). taga risken. the (ɔ: borgmäSTarna) medh theris STadz jnbyggiera ville STande theris fara foe henne och henne barn, alth tet the (ɔ; hon och hennes barn) kunne göre them STb 3: 184 (1494). " ingen skal her effter, siden wekten är pa slagen, ga pa gaten wtan lygto oc liwss eller en eldbrand i honden. ho annerlunde gör, STa sin fare til sit liiff oc welfart" ib 5: 291) (1520). - fara för STraff. skall han (ɔ myntmäSTaren) göra et mynt, som kallas örtug sa got at en mark wägen skall holla tio lod sölff om et halfft qvintin öfwer eller under utan fara Lagerbring, Saml 3: 263 (1449). " item skal han göra et mynt fina hela peninga mark wägen skall holla fem lod et halfft quintin öfuan eller nedan utan fara ib. Se Sdw 1: 241 b, annorlunda, men felaktigt, SASTändelig Berättelse huru the svenske af tyskarne blefvo i STockholm förrådhne oc brände, åhr 1389. I Scriptores rerum svecicarum T. 1, sect. poST., s. 212--215.">OB F 274. - Jfr hals fare, ävensom far och fara. "

fare

2) oförutsett, plötsligt. nar härran kombir swa faralöST, at orenlekheten kan ey wtkaSTas Mecht 197.

Part of speech: nn

• *faralös ,

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚠᛆᚱᚽ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

• Fare (I)