Farlati

farlati

1) om person: långsam när det gäller att färdas, som har svårt att färdas. än doch ath iak är en farlate man aff longlig siukdom oc ållerdomsmissfelle. .. will iak doch gerne epter eder nades bud oc wilie geffue mig till wägs med thet alle förste iak kan till eders nade HSH 15: 50 1526, Brask). 2) om sak: som har svårt att gå el. röra sig; ur lag, försatt ur (sin fulla) funktion, obrukbar. larens swarade sig strömmen ey umbäre kunne med mindre än hans qwern worde ther ower forlatha HSH 16: 87 (1527). " ath han skulle göre strömen forlathe ib. Jfr farlater (Sdw 1: 241) Schlyter Ordb. 151. "

Part of speech: av

Grammatical aspect: adj.

• farlate.
• forlathe HSH 16: 87 (1527). forlatha ib),

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚠᛆᚱᛚᛆᛏᛁ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.