Finne

Old Swedish Dictionary - finne

Meaning of Old Swedish word "finne" in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

finne
L. Finne. ss tillnamn. magni finnæ SD 4: 610 (1338). " olaff finne" ib NS 1: 152 (1402). benct olafson finne SJ 155 (1447). " sten finn" BSH 5: 462 (1511). - pl. Finnar. RK 1: (Yngre red. af LRK) s. 284, 285. Jfr nordh-, sudherfinnar.

Part of speech: nn

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚠᛁᚿᚿᚽ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

Works and authors cited:

BS
Bagarnes Skrå. I Småstycken på Forn Svenska.
BSH
Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver samlade och utgifna af C. G. Styffe. Del. 1--5. 1859--84.
RK
Svenska Medeltidens Rim-Krönikor. Utg. af G. E. Klemming. Del. 1--3. 1865--68. Med RK 1 utan vidare tillägg förstås Gamla eller Eriks-Krönikan; då något af de öfvriga i första bandet intagna rimverken anföres, tillägges inom parentes dess titel med begagnande af följande förkortningar: sfgn: fortsättning af Gamla Krönikan för att sammanbinda henne med den nya till ett helt verk.; Albr: Om konung Albrekt: LRK: Lilla Rimkrönikan.
SD
Svenskt Diplomatarium. Bd 6 s. 265--584. 1916--21. Bd 8 s. 1--272. 1953.
SJ
2 Stockholms Stads Jordebok 1474--1498. Utg. genom H. Hildebrad [och L. M. Bååth]. 1889, 1914.
➞ See all works cited in the dictionary

Also available in related dictionaries:

This headword also appears in dictionaries of other languages closely related to Old Swedish.

Back
↑