Gäver

Old Swedish Dictionary - gäver

Meaning of Old Swedish word "gäver" (or gæver) in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

gäver (gæver)
1) oftast. swa drömer ok soena gäfuäst om drafuet thy at hon thz mäst älskär SvKyrkobr 221. 2) ss förstärkningsord? allra? släten (ɔ Josafats dal) är gäufäst näst ok vnder berghet SvKyrkobr 228. - Jfr värdhgäver.

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so gäver may have also been written as gæver

Part of speech: av

Additional information: adj. L. Se A. Lindqvist, Ark. f. Nord. Fil. 25: 269 ff. 1) gäv, gångbar, bruklig. thiughu mark redha päninga swa dana minth, som nw gäue oc gängleke äro SD NS 3: 247 ( 1417) . ib 267m (1417). peninge, som nw j rykit gensze ok geffue ere STb 2: 386 (1489). SJ 2: 154 ( 1489) . STb 3: 430 ( 1499) . fore iic mark stocholmske rede peninga, som nw j rikit gengxe och geue ere ib 452 ( 1499) . Rydberg Tr 3: 558 ( 1510) . - ss adv. vanligen, ofta. framdelis ath sighia är the spitälska sottin mykit besmittelikin aff sik swa ath thän ena far hona gäfft aff them andra MP 4: 192 . 2) fullgod, förträfflig; ståtlig, härlig. Se Sdw 2: 1231. superl. n.

Grammatical aspect: adj.

Alternative forms or notes:
  • geuer.
  • geffuer.
  • gifft Rydberg Tr 3: 558 (1510) ),
  • gävast (gäfuäst),

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚵᛅᚠᚽᚱ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

Works and authors cited:

SvKyrkobr
Svenska Kyrkobruk under medeltiden. Utg. af R. Geete. 1900. SFSS.
➞ See all works cited in the dictionary

Back
↑