Gudh

gudh

urspr. n. Se SDw 2: 1230. L. Gud. for then dödhen ther gud toldhe for fatige och rike och for all werldhen Thomas Varningsbref 7 (1436). thz os skal ey thykkia hart wara faSTa eller til kirkio ga. oc gudhe thiäna SvKyrkobr 30. o huru mykit gudz jomfur är j alle ysalhet grathaskolande SpV 451. " aff spiwte thyu som gudh war STungin mz" Prosadikter (Karl lM) 252. " om the wilia oSTraffadhe wara fore gudhe" STillor. Utg. af G. E. Klemming. Fortsatta af R. Geete. Del. 3, 4, 5. 1893--1910. SFSS.">MP 5: 27. han (ɔ KriSTus) skal presänthera thik STänktan mädh sin blodhe lgudhfadhere SkrtUppb 21. SvB 209 (börj. av 1500-t.). gudhs fange, om svårt sjuk person. effter ty at per biörson ligger nw gudz fonge pa sin sotte sängh STb 4: 353 (1514). - gudhs fängsl, om svår sjukdom.Se under fängsl. - i eder och bedyranden, och andra kraftuttryck. Se SDw 2: 1230. Jfr Bureus, Sumlen, s. 53. jach haffer. .. sworith myk meen ok lwgith oc warth liwgara mz edhom om gwdz dödh SvKyrkobr 308. " swoor han om gudz dödh" ArfSTv 23 (1461). STb 1: 227 (1480). " bidher jak edher [for] gudz haarda dödh ok pina skuld, ath i lather mik widerfares aff jenis kaare swa myket som rett är" ib 401 (1482). " om hon haffweir sworidh om gudz dödh gudz glodh oc andra hans lima" SvKyrkobr 357. Jfr godeSunden. - i hälsningsformler. allum mannum þäätta breeff höra ok see sänder magnus knutsson ösgöta lagman helso ok kueþio medh guþi SD 6: 18 (1348). alla men, thätta breeff höra äller se, helsar jak gudmund green ewärdeliga mz gude VgFornmt III 7-8: 149 (1370). ib (1372). - i titlar angiVande ngn ss tillhörande det andliga STåndet. STodh werdog fadher medh gudi wp i rettin STb 1: 247 (1480). werdog fadher i gudi ärchebiscop jacob ib 259 (1480). - i uttrycket gudh ok nogh. Se SDw 2: 1230. - gud, hednisk gud. Se SDw 2: 1230. - Jfra f-, dura-, hamna-, hälvitis-, skogs-, sol-, sändeBuds-, vingudh.

Part of speech: nn

• gud(h)e ),
• *guds del ,
• *guds gava ,
• *guds hädhare ,
• *guds lagh ,
• gudslikami ,
• *gudslikama budhker
• *gudslikama kar ,
• guds pänninger
• -peninger )
• *guds son ,
• *guds thiänist
• -tiänist SD NS 3: 264 (1417)
• -tiänst SD NS 3: 327 (1418) ; ib 417 (1419).
• -tienst Arnell Brask Biⱽ 50),
• *guds thiänista
• -tiänssta )

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚵᚢᚦᚼ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.