Han

han

han. f. hon. han viSTe ey huar han sculde han (ɔ: STenen) fiäla sua at man sculdin ey af hanum röfua Vis STen 4. tha varan (ɔ: STenen) honum til redho ib 5. " ä hua sum han (ɔ: STenen) vil vacta lätana (ɔ: ey coma i dyawlsins clo ib. 6. thz sculde man görlä acta. at säliana (ɔ: STenen) ey bort for varalsius ödh ib. ib. the bodar STonda pa hunne Uppsrpriv 13 (1454). lauris gatolägiare iij öre for ena STämpnen nigilz laggare STämpde handh" ATb 1: 204 (1465). " haffwer jac STadgadh. .. ath the skolo haffuana (ɔ: en varn) for 1 pund smör oc sidan biörn släperna, skal hon lägias for mögeligit langäl" VKJ 276 (omkr. 1480). pedher knwtson och hons hwSTrw haffdhe lakth honom thri thwfwiri til ATb 2: 177 (1481). " STallit som STar nordan wppa gardhin hans medh hws och iordh" ATb 2: 321 (1487). " tet war hans gerningk swa wel som henne" STb 3: 208 (1495). " eth arffua schiffthe. .. j mellen huSTrv kaderin. .. och henne STiwffbarnom ib 4: 73 (1505). ther med fförlathe wij henne ok hennes framlidne daneman. .. qwit, ffrij. .. fför the för:ne lxxvii ɉ mark" ib 366 (1514). - med efterföljande subST. (apposition). thz tocanum sara forthykkia. thöm röuara thz then eeld sua bran Vis STen 4. skiparen ma ey bywdha batzmannenom gaa äller fara tith som är STor waade wthan han syälffwer wil samtykkya tith fara batzmannen STridskonST och STridslag. Utg. af G. O. Hyltén-Cavallius. 1845.">PMskr 44. STrax hon är löpnadh myölken ib 245. - pleonaSTiskt efter subj. pådher länzman i(n) hoby han vpläth aff sik. .. ij orthogha landh iordh SD NS 3: 571 (1420). " at thu lös mic. .. swa som thu löSTe the jomffrwnna, som draken han wilde fförSTäkkia hennas liff" SvB 408 (omkr. 1520). - ss reflexivt pron. sin. anders benctsson bekenne sig solt haffue her STen STure iij hans heSTa fore xlv mark STb 4: 12 (1504?). - han, hanne, av hankön; hon, hona, av honkön. epicenum genus är thz som teknar han eller hona vnder ena artikilse som är hic et hec vt patet de auibus STum. E cod. mscr. Bibliothecæ Reg. Acad. Upsal. Diss. Ups. præs. J. H. Schröder. 1845.">GU C 20 s. 62. tha nokor fänadher skal affla och öxlas skal thet som han är enskylt haffwas j trätio dagha oc giffwas nogh ätha, oc thet som hon är skal giffwas litith ätha för än the släppas samman STridskonST och STridslag. Utg. af G. O. Hyltén-Cavallius. 1845.">PMSkr 214-215.

Part of speech: pn

Additional information: pron. pers. L.

Grammatical aspect: pron.

• hanum Vis sten 4.
• honum ib 5.
• honom ATb 2: 177 (1481). ack. han Vis sten 4 ; ATb 2: 2 (1473). handh ib 1: 204 (1465). haan SkrtUppb 281. hanom J Buddes b 85. honnom Prosadikter (Sju vise mäst C) 223. fem. hon. honn Stb 3: 407 (1498). hoon Vis sten 6 (om maskulint subst.); ATb 1: 11, 12 (1452), 56 (1456). hun SD NS 3: 309 (1418).
• hwn Vg Fornmt III. 7-8: 154 (1378). han (se E. Lidén, Ark. f. Nord. Fil. 96: 37 ff.) gen. henne J Buddes b 85 ; STb 3: 208 (1495); ib 4: 73 (1505). hennas(s) Trolles Jb Bil 211 (1481, avskr.). ib. SvB 408 (omkr. 1520). hennes STb 4: 366 (1514). dat. henne Abbedval i Vkl 90.
• hunne Uppspriv 13 (1454).
• hona Mecht 308 ; GU C 20 s. 62.
• henne STb 4: 366 (1514).
• han J Buddes b 85. " enklitiskt vid verb; m. nom, -an" Vis sten 5, dat. -anum ib 4.
• -n ib. fem. ack. -na ib 6 (om maskulint subst.); VKJ 276 (omkr. 1480). Se Sdw 2: 1233),

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚼᛆᚿ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

• Han (I)