Höghfärþa

höghfärþa (høghfærþa)

högmodas. aff henne (dygden) högffärdha (för -as?) LfK 47. - refl. höghfärþas, vara högfärdig, högmodas. abs. han höghfärþaþis KL 185. hwat höghfärdhas thu KLemning. 1860. SFSS.">Bo 42, 124, kan äkke höghfärdhas ib 89. ib 105. KL 189. KLemming. Bd 1--5. 1857--84. -- Med den vid citat härur stundom förekommande förkortningen: Avt åsyftas de Bd 4, s. 177--185, tryckta egenhändiga utkasten af Birgitta, med Dikt Engelens Diktamen tryckt Bd 4, s. 215--276.">Bir 1: 90, 2: 239. LfK 44. - med prep. af. höghfärdadhos some aff sino myKLo witi MB 1: 155. MP 1: 17. KLemning. 1860. SFSS.">Bo 73. KLemming. Bd 1--5. 1857--84. -- Med den vid citat härur stundom förekommande förkortningen: Avt åsyftas de Bd 4, s. 177--185, tryckta egenhändiga utkasten af Birgitta, med Dikt Engelens Diktamen tryckt Bd 4, s. 215--276.">Bir 1: 12, 301, 2: 127. MB 2: 154. Su 171. - med prep. i. nar hon höghfärdhas j sine grymmelikhet KLemming. Bd 1--5. 1857--84. -- Med den vid citat härur stundom förekommande förkortningen: Avt åsyftas de Bd 4, s. 177--185, tryckta egenhändiga utkasten af Birgitta, med Dikt Engelens Diktamen tryckt Bd 4, s. 215--276.">Bir 3: 76. Ber 51. Su 440.

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so höghfärþa may have also been written as høghfærþa

Part of speech: vb

Grammatical aspect: v.

• -ar , -aþe),

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚼᚯᚵᚼᚠᛅᚱᚦᛆ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.