Ivirvättis

ivirvättis Old Swedish word can mean:

ivirvättis (ivirvættis)

A) adv. eg. på ett öfvervägande sätt.

ivirvättis (ivirvættis)

1) öfver måttan, ofantligt. eth owerwättes STort ball Va 36.

ivirvättis (ivirvættis)

2) öfver måttan, omåttligt, i allt för STor mängd. än ey är ofmykith owerwätis takit MB 1: 145.

ivirvättis (ivirvættis)

3) i ymnigt mått. gaff iordhinne alzscona fruct juerätis mz wild a vädhrum ok tima regnum STenianus. Se Lg.">Bil 257. B) adj.

ivirvättis (ivirvættis)

1) öfveskjutande, som är tilll öfverlopps. tha människian är vng oc färsk, tha är natwran swa heet, at hon nöter swa mykin mat, at han fullar thz blodh som hiten nöter i liweno oc än swa myken owerätis at likamen wäxer äpter sinna natwra mylikheet MB 1: 108.

ivirvättis (ivirvættis)

2) öfver måttan STor, omåttlig. bindoghe iviruätes luSTe (för luSTa) tel mat ok öl Lg.">Bu 185. " at han munde sot hafua fangit af ifewätis glädhi" STenianus. Se Lg.">Bil 315. ST 365. " thit korn wända til owerwättis winning" MB 1: 375.

ivirvättis (ivirvættis)

3) öfverflödig, obehöflig, onödig. han !UDDA_TECKEN? mantzenslikame) hawer ey öwerwätis hita eller kyld MB 1: 78. " trä kaST siin owerwätis thing owan aff sik oc rensa sina natwra" ib 83. " war herra skapadhe entke owerwättis i mantzins natwro" ib 88. ib 97, 482, 504.

ivirvättis (ivirvættis)

4) öfverflödig, omåttlig. än mannin fordarwar ey siälwer sin likama mz öwerätis mat oc dryk MB 1: 78. " aff owersätis mat oc dryk" ib 108. " forbiwdha owerwätis krasa" ib 477. - öfverflödig, yppig. bära a sin licama owärrättis klädhe fore synd oc häggoma skuldh Lg 1014. Jfr ivirmatis, ivirmätis.

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so ivirvättis may have also been written as ivirvættis

Part of speech: ab, av

Additional information: adv. och adj.

Grammatical aspect: adv. adj.

• juernätis.
• ifwerwätis.
• iviruätes.
• öfwirwättis ST 365.
• öwärwättis.
• öwerwätis. owerwättis. owerwättes. owerwätis),

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛁᚠᛁᚱᚠᛅᛏᛏᛁᛋ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.