Kunna

kunna Old Swedish word can mean:

kunna

L.

kunna

1) känna, veta. med ack. likawäl tho formagha the thz ekke aff thera STuderan a STadh komma, at the maghin smaka thz som the kwnn (ut sapiunt quod sicrent) SpV 522. ib 523. - kunna, förSTå förSTå sig på, hava färdighet i. med ack. lhon kunne alla konSTher til STridh JSTillor. Utg. af G. E. Klemming. Fortsatta af R. Geete. Del. 3, 4, 5. 1893--1910. SFSS.">MPs 351. - kunna varra skickig, vara i STånd. med inf. utan at. aldrigh kwnne (scivit) hon annath wthan ymninga göra wslom ok syndoghom mannom SkrtUppb 12. - abs. Se SDw 2: 1254.

kunna

2) kunna, vara i STånd förmå. tha kunne jac enge mor[gen]gaffuer vnnit ArfSTv 37 (1461). - med inf. utan at. jtem kan jak ängom lunom formogha at koma til idher noor jnnan butin SToria. Utg. af E. Grönblad. 1857.">FMU 1: 350 (1374). huazske the eller there effter komande naghatsyn hafde maghet eller kunnet synda SvKyrkob (Lucid B) 139. jngen människa konde wä tiäna twem husbondom STillor. Utg. af G. E. Klemming. Fortsatta af R. Geete. Del. 3, 4, 5. 1893--1910. SFSS.">MP 4: 199. - med inf. med at. Se SDw 2: 1254 och R. Pippping, Kommentar t. Erikskrönikan 270. i ther fallom er thz the ej sälfue konoo op at koma DalleeMBT 3: 71 (1400).. .. sagdo for rettin, athe engalund kundo ath wäria honom foe tiwfath STb 1: 41 (1475). - med underförSTådd inf. oftaST i förening med en superl. Se SDw 2: 1254 och R. Pipping, Kommentar t. Erikskrönikan 220 ff. then articulum STadgadho the swa ([som] the kwnno, oc ey swa som the skello äller tarfftelikith war PMBref 335 (1519). " wm höSThen skwla bothana jnsäthias som näSTh the kwnna til honagxkakwrna" STridskonST och STridslag. Utg. af G. O. Hyltén-Cavallius. 1845.">PMSkr 304. 3) kunna, vara möjlig. med inf. utan at. eth jomfrulikit liffuirne war han[s] liff oc vmgangha som ey kome annars wara STillor. Utg. af G. E. Klemming. Fortsatta af R. Geete. Del. 3, 4, 5. 1893--1910. SFSS.">MP 5: 54. 4) för att uttrycka ett antagande: kunna. med inf. utan äller the her innan taga komo SD NS 3: 104 (1416). ib. m swa konne fynne, at nogher wille segh forbrytha ther wppo JTb 85 (1505). - med inf. med at. mynne och mera hwadh thet helST kan ath ware STockholms STads Jordebok 1474--1498. Utg. genom H. Hildebrad [och L. M. Bååth]. 1889, 1914.">SJ 2: 96 (1487). - part. pres. lkunnande, kunnig skicklig. Se SDw 2: 1254. - Jfr fokunna.

Part of speech: vb

Grammatical aspect: v.

• ind , 1, 3 p. kan. pl. 3 p. kwnnw SkrUppb 34. konno SD NS 3: 104 (1416). kono DalHembT 3: 71 (1400). kwnna PMSkr 304. impf. sing. kunne Arfstv 37 (1461) ; SkrtUppb 12. konne MPÅ 5: 54; JTb 85 (1505).
• konde MP 4: 54, 148, 199.
• kondhe SD NS 3: 104 (1416). pl. 3 p. kwno PMBef 335 (1519). kundo STb 1: 41 (1475). supin. kunnet SvKyrkobr (Lucid B) 139. Se Sdw 2: 1254),

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚴᚢᚿᚿᛆ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

• Kunna (I)
• Kunna (II)
• Kunna (III)
• Kunna (IV)
• Kunna (V)
• Kunna (VI)
• Kunna (VIII)