Lidheliker

lidheliker

1) dräglig, uthärdlig. Se E: noreen, Meijerbergs ark. f. sv. lordforskn. 6: 33. annars ondzko owiruindher thu mz thino thulumodh, for thy thz är lidheligharen (tolrabilius), at eth är onth än thu SpV 452. J Buddes b 21. ib. JMPs 252. jak segert eder sannelika, at lideligare waare edher, at wara wthan atherwändho j blandh swa mangha orma oc paddor, at the stodo offwer hwffwodhit: än at enast wara mädh enne ffördömde människio ib 584. - (?) mykit lidhare (för lidhelikare?) är här nakot thola, oppa sin licamma än til siälinne SvKyrkobr 262. 2) som lider, utsatt för lidanden. han (ɔ Jesus) var lideligin thz är sculande at ldiha pynor SvKyrkobr (Lucid B) 155. " effter syn natura var han olidheligin ok odödheligin än effter syna gudliga makt vilde han vara badhe lideligin ok dödheligin" ib 156. Jfr olidheliker.

Part of speech: av

Grammatical aspect: adj.

• lide-.
• -ligher.
• -ligen.
• -ligin )

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛚᛁᚦᚼᚽᛚᛁᚴᚽᚱ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

• Lidheliker (II)
• Lidheliker (III)
• Lidheliker (IV)