Pund

Old Swedish Dictionary - pund

Meaning of Old Swedish word "pund" in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

pund Old Swedish word can mean:

pund: L: 1) pund, lispund. rentand[is?]. .. ffem töner miöll oc thw pund aal NMU 1: 157 (1508). " til skanalde kyrkio (giver jag) en ii punde nyan kätil" Liber eccl Vallentunensis 65 (1515).

pund: 2) skålpund. " quadrilibris. .. fyra vägskala pund oc matta" GU C 20 s. 506 (möjl. snarast att fatta ss en ssg väghskala pund). 3) ss viktenhet mera i allmänhet: pund. Jfr S. Owen Jansson, Nord. lkultur XXX s. 7 ff., 14, 22. li övers. haa. .. wogh j pwndom (in pondere) bärghin, ok bärgskriffwonar j wägskalomen SpV 516. 4) pund ss mått- el. viktbestämning (för säd). Jfr S. Owen Jansson, Nord. kultur XXX s. 27 f., L. Forner, De svenska spannmålsmåtten 86 f. eth pund rogh finst SVartb 173 (1380).

Part of speech: nn

Alternative forms or notes:

punda gryta
pwnde- )
*punda kätil. m. kittel av ett (lis)punds vikt. ATb 3: 23 (1494).
punda land
punde- )
lvii pundalandh aker jordh finzk i huario gärdheno FMU 1: 382 (1381).
punda tal , n. räkning efter (lis)pund. honum bör wethe. hurw mykit järn han smidher om aarith epther hundrat eller pundatal ARnell Brask Biᴵ 27.

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛕᚢᚿᚦ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Liber eccl Vallentunensis: Liber ecclesiæ Vallentunensis utg. av T. Schmid. 1945.

NMU: Närkes medeltida urkunder I. Riseberga kloster. Utg. av K. G. Grandinsson. 1935.

GU: Glossarii Latino-Svethici specimen vetustum. E cod. mscr. Bibliothecæ Reg. Acad. Upsal. Diss. Ups. præs. J. H. Schröder. 1845.

GU C 20: Latinskt-Svenskt glossarium efter Cod. Ups. C 20. Utg. av E. Neuman. S 1--583. 1918--20, (hand 2) s. 1--169. 1938--42. SFSS.

SpV: Speculum Virginium -- Jungfruspegel -- öfvers. från latinet af Mathias Laurentii. Utg. af R. Geete. 1897--98. SFSS.

Svartb: och Svartb (Skokl) Registrum Ecclesiæ Aboensis eller Åbo domkyrkas Svartbok med tillägg ur Skoklosters Codex Aboensis. Utg. genom R. Hausen 1890.