Sänder

sänder (sænder)

på en gång, på samma gång, samtidigt. - i sänder, d.s. ingan skipa i sendher pa bron vthan i läST aff hwart skipp STb 1: 438 (1460, Burspr). Jfr i sänder under i. - alt sänder, juST som. Jfr B. Bjerre, Nordiska konjunktionsSTenianus. Se Lg.">Bildningar med temporal innebörd 1: 2342. alt sänder gudz man sompandhe, kom gudz ängil for han STenianus. Se Lg.">Bil 845. - alt sänder at, d. s. vthan alla sott faller folket nider alt sender at thet är helbrögda oc döör vthen allan redzskap SD 6: 156 (1349?) avskr.). -. .. vi äre alle plictoge holle ord ac dektingen ey tess sender (för sidher) at oss ingen holss SToria. 1816 ff.">HSH 14: l25 (1525, Brask).

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so sänder may have also been written as sænder

Part of speech: ab

Additional information: adv. L.

Grammatical aspect: adv.

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛋᛅᚿᚦᚽᚱ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

• Sänder (VII)