Sänga

sänga (sænga)

= siängledha. Jfr Lizzie Carlsson, Vetenskapssocieteten i Lund. Årsbok 1956 s. 45 ff-, särsk. 103 ff. litem vigningapeninger, thå brudh vigis, thet är 6 skillinge, och är clärken henne plichtigh heder vette, til heders folge innan sochn och senge henne och brudhehus vige, om han thertill bidin varder Hist Handl V I I I 1: 67 (1514).

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so sänga may have also been written as sænga

Part of speech: vb

Grammatical aspect: v.

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛋᛅᚿᚵᛆ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.