Siälver

siälver Old Swedish word can mean:

siälver (siælver)

L.

siälver (siælver)

1) själv. Se SDw 2: 1295 o. jfr R. Pipping, Kommentar t. Erikskrönikan s. 21, 324. konungin köpte hona siälfuum sik,/thy an aff STum. E cod. mscr. Bibliothecæ Reg. Acad. Upsal. Diss. Ups. præs. J. H. Schröder. 1845.">GUl är öfrith rik Flores ed Olson 771-772. swa loot han honom swa sagdis mik/halfft rikit wider siäffwan sik EK 780-781. mädhen jak ey selfwer jnsige [1] hawer NMU 1: 80 (1392). chriSTus. .. siä[l] ffwer wpSTandandis Mecht 288. lthik siä[l] ffwa ok allan thin eghin wilia gaff thu thinom forman j händer ib 306. side kom biscop kätil silffuer til os Reuterdahl KyrkohiST III. 2: 537 (1464). lluminosus. .. claar off sigh sälff STum. E cod. mscr. Bibliothecæ Reg. Acad. Upsal. Diss. Ups. præs. J. H. Schröder. 1845.">GU C 20 (hand 2) s. 103. thän andhra siälff personna miswärdhning ok wanskapadha ok STranga liffwernith skylir honom SpV 450. " som hon ytermere selffuer for ether beretta kan" SToria. Utg. af E. Grönblad. 1857.">FMU 5: 44 (1482). " herre laris skal sölfwir födha sina modhir swa lenghe hon liffwir" ATb 2: 99 (1486). " teckis thöm ok töffue ther II dage. .. for theriss peninga, ther skule the sielff rade fore" Rydberg Tr 3: 422 (1493, avskr.). " dragarana som bössan sielff (ɔ den s. k. Lindormen) framdrogho" SSkb 34 (1501-02). - i förening med ett följande ordningSTal. tha fäSTe matis j boo edh sälf sätte for ingewal smidh for oqwädhe ATb 1: 31 (1455). ib 35 (1455) , 142 (1461). ArfSTv 46 (1461) , 103 (1473). item swor for:ne sigeridh, siälff sätthe, til sin kätil gripen JTb 36 (1463). STb 1: 141 (1477), 142 (1478), 2: 211 (1487). HLG 2: 122 (1524). ib. - i gen.: egen. c) i förening med ett poss. pron. Se SDw 2: 1295. per iönsson giorde lag medh siälfsins edhe at han. .. ATb 2: 21 (1473). marcid anū k´ drapu hans siäls män fule forraþara Saml 34: 276. " medh mino sielfs jngzsigle" SD 8: 269 (1362). " hans krokfoth feSTe lagh medh siälfsins edhe ath han ey aattre ion fasbiörnsone ij mark" ATb 1: 278 (1468). STock Skb 297 (1512). Skip).

siälver (siælver)

2) själv(a); till och med. Se SDw 2: 1295. swa som opta dräpir siälfft honaghit nar thz är oskikkelika laakt bii, än tho at thz är söth SpV 300.

siälver (siælver)

1) rätt att själv beSTäma, självbeSTämmande, frihet. huw wadelika. .. the sättia vth sina siäll som alt oSToria. Utg. af E. Grönblad. 1857.">FMykit siälfswaldh halda mädh diäFleno fore wärslikit godz ok rikedoa skul MP 4: 107 (möjl. att föra till 4). jnghin laSTir STridher moth nturinna fylsko, swa mykit som kötzsins kränkian ällir skörhet Flyghandis j människionna siälswald ok frihet SpV 96. " the samma som högfärdandes, gingo mykit wiith owir thera frihedz ok siälswalz lineam (libertaris suæ lineam), thz är wiith owir thz them bordhe" ib 104. " hwat kan nw fria wilkorsins siälswaldh (liberi arbitrii facullas) ganghna, om andhin. .. är bortho" ib 383. ib 586. 4) självsvåld, egenvilja, egenmäktighet. ss ortnamn (om en faSTighet i Arboga). iap j syalffs wallt ATb 1: 10 (1452). jap skäriokarl i siälswalleno ib 67 (1456). ib 114 (1459). " en gard som kallas syälfzwallid liggiandis i arbuSTum. E cod. mscr. Bibliothecæ Reg. Acad. Upsal. Diss. Ups. præs. J. H. Schröder. 1845.">GUm" ib 163 (1462). ib 164 (1462) , 2: 83 (1477). - Jfr siälfvald.

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so siälver may have also been written as siælver

Part of speech: pn

Grammatical aspect: pron.

• selfwer NMU 1: 80 (1392)
• syälf ATb 1: 142 (1461). sielf(f) STb 1: 141 (1477), 142 (1478). siäl HLG 2: 122 (1524). syäl STb 1: 35 (1455). siel STb 2: 211 (1487). syel HLG 2: 122 (1524). sielff Arfstv 103 (1473).
• sälf ATb 1: 31 (1455).
• selff Arfstv 46 (1461).
• siälff JTb 36 (1463) ; SpV 450.
• selffuer FMU 5: 44 (1482).
• siälfft SpV 300.
• sielff SSkb 34 (1501-02). sälff GU C 20 (hand 2) s. 103.
• siä[l]ffwa Mecht 306.
• sielfs SD 8: 269 (1362).
• siäls Saml 34: 276. med gen. av pron. poss sin förenat till ett ord: siälfsins ATb 1: 278 (1468) , 2: 21 (1473). sielffsins Stockh Skb 297 (1512, Skip). pl. sielff Rydberg Tr 3: 422 (1493, avskr.). Se Sdw 2: 1294 f. och jfr E. Lidén, Ark. f. Nord. Fil. 41: 317, B. Ejder, Adjektivändelsen -er i de nordiska språken särskilt i svenskan s. 54 ff.),
• siälfs vald
• syäfzwal ATb 1: 164 (1462) ; -wallid ib 163 (1462). syalffs wallt ib 10 (1452).
• siälffxwol: -wolith ib 2: 83 (1477). -siälswald(h) SpV 96, 383 ;
• -waldz ib 104 ;
• -walleno ib 568.
• syälswal: -wallid ATb 1: 114 (1459).
• syäfzwal: -walleno ib 164 (1462) (med anslutning till valder?),
• siälfs vili
• siälffz- )

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛋᛁᛅᛚᚠᚽᚱ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

• Siälver (I)