Striþer

striþer

1) strid, stark, häftig, rörande sig med stark el. häftig fart. om vatten el. annat flytande ämne. brast up. .. en oleo kälda vällande ok ran allan daghen striþen strömom Lg.">Bu 65. han. .. fiol. .. j stgridhastan strööm KL 85. Pa 23. KLemming. Bd 1--5. 1857--84. -- Med den vid citat härur stundom förekommande förkortningen: Avt åsyftas de Bd 4, s. 177--185, tryckta egenhändiga utkasten af Birgitta, med Dikt Engelens Diktamen tryckt Bd 4, s. 215--276.">Bir 2: 184. Lg 3: l579. striit räghn Lg.">Bil 158. - om vind. ward lughn epte stridhan storm Pa 22. Lg.">Bil 285. 2) häftig, stormande; sträng. han war stridher man oc i laghen KLok MD 440. avi, awi. herre aldzmäktogher gudh, hwat rädelikit är tith wredha änlithe, hwru stridh oc hwas (procelleosa et acutissima) ärw thin ordh Su 95. 3) häftigt påträngande el. ansättande. kom thet ther til omside at herskapit worde them så stride, meth bön och trug meth blit och hart, at the gato sik ey längher vart MD 505. 4) motspänstig, gensträfvig. mins mik likamans huruþungar han är at dragha: striþar ok stor at styra (in domando SuperLg.">Bum) Lg.">Bu 141. 5) motig, som går emot. alt thiänar honom iämpt swa lint som strijt. oc badhe mz oc moot koma honom til godho KLemning. 1860. SFSS.">Bo 66. hwat thz är hällir bliit älla strijt ib 122. - n. adv. häftig. om vind. them gik stormber ifuir swa strith Lg.">Bil 327. - Jfr lostridher.

Part of speech: av

Grammatical aspect: adj.

• strith Bil 327.
• striit ib 158.
• strijt Bo 66, 122),

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛋᛏᚱᛁᚦᚽᚱ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.