Svarva

Old Swedish Dictionary - svarva

Meaning of Old Swedish word "svarva" in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

svarva: 1) svarfva. thz trä som swarwas mz hussao jarne Bir 3: 139. ib 136. eet swaruat kaar af gul Gr 298. thän bänkkir är väl swarwadhir som satthir är mz GOdhom quinnom GO 81. - bildl. lsvarfva i hop, hopsmida. diäfwllen är snar at swarffwa lygnena Lg 3: 299. 2) bildl. slå under sig, svikligt tillegna sig. skatten lat han allan til sik swarffua MD 337.

Part of speech: vb

Grammatical aspect: v.

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛋᚠᛆᚱᚠᛆ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

Svarva (II)

Works and authors cited:

Bir: Heliga Birgittas Uppenbarelser. Utg. af G. E. Klemming. Bd 1--5. 1857--84. -- Med den vid citat härur stundom förekommande förkortningen: Avt åsyftas de Bd 4, s. 177--185, tryckta egenhändiga utkasten af Birgitta, med Dikt Engelens Diktamen tryckt Bd 4, s. 215--276.

GO: Gamla Ordspråk. Utg. af H. Reuterdahl. 1840.

Gr: Legenden om Gregorius af Armenien. Utg. af G. E. Klemming. 1860.

Lg: Ett Forn-Svenskt Legendarium. Efter gamla handskrifter af G. Stephens. Första bandet. Andra bandet. 1847--58. -- Särskildt citeras de här aftryckta Codex Bureanus (Bu) och Codex Bildstenianus (Bil), så framt icke senare ändringar i dessa handskrifter afses.

Lg 3: Ett Forn-Svenskt Legendarium. Efter gamla handskrifter af G. Stephens. Tredje bandet. 1874.

MD: Svenska Medeltids dikter och rim. Utg. af G. E. Klemming. 1881--82. SFSS.

➞ See all works cited in the dictionary

↑