Tighl

Old Swedish Dictionary - tighl

Meaning of Old Swedish word "tighl" in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

tighl: tegel. " brändo leer oc giordho tighel" MB 1: 175. bränna tighil ib 288. " mura medh sten älla tighl" KS 85 (208, 93). hafde. .. nokot kostat ok byght vppa the husen. .. badhe meth tigel oc meth thak SD NS 2: 174 (140). forbätrade then ena mwren. .. badhe meth tegel oc kalk wäl ena aln högt SJ 307 (1463). ib 306. " skulu wmgangane innan grindena läggias mz clarom oc renom stenom ällir teghil" Bir 4: 105. ib 82, i5. SOns Stridskonst och Stridslag. Utg. af G. O. Hyltén-Cavallius. 1845.">PM 10. " inghen mwramestere derffues mera thaga i sith arbeyde än sex öre fore hwart thwsandh tygel" SO 87.

Part of speech: nn

Alternative forms or notes:

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛏᛁᚵᚼᛚ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Bir: Heliga Birgittas Uppenbarelser. Utg. af G. E. Klemming. Bd 1--5. 1857--84. -- Med den vid citat härur stundom förekommande förkortningen: Avt åsyftas de Bd 4, s. 177--185, tryckta egenhändiga utkasten af Birgitta, med Dikt Engelens Diktamen tryckt Bd 4, s. 215--276.

KS: En nyttigh bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga. [Utg. af J. T. Bure.] 1634. -- Af de inom parentes tillagda siffrorna utmärker den förra den sida, hvarest citatet återfinnes i Scheffers upplaga, 1669, och den senare motsvarande sida i Geetes, 1878. Då Fragm. tillägges, åsyftar citatet: Ett fragment af Konungastyrelsen, tryckt i Småstycken på Forn Svenska.

MB: Svenska Medeltidens Bibelarbeten. Utg. af G. E. Klemming. Del. 1, 2. 1848--55.

PM: Peder Månssons Stridskonst och Stridslag. Utg. af G. O. Hyltén-Cavallius. 1845.

SD: Svenskt Diplomatarium. Bd 6 s. 265--584. 1916--21. Bd 8 s. 1--272. 1953.

SD NS: (Svenskt Diplomatarium. Ny Serie.) Svenskt Diplomatarium från och med år 1401. Bd 3. Utg. genom C. Silfverstolpe. 1885--1902. -- Bd 4 s. 1--240. Utg. genom K. H. Karlsson. 1903--1904.

SJ: 2 Stockholms Stads Jordebok 1474--1498. Utg. genom H. Hildebrad [och L. M. Bååth]. 1889, 1914.