Ymnoghet

Old Swedish Dictionary - ymnoghet

Meaning of Old Swedish word "ymnoghet" in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

ymnoghet Old Swedish word can mean:

ymnoghet: 1) ymnighet, öfverflöd, rikedom. skal them aat thenna porten inganga warda wälsignilse ymnoghet (abundantia benedictionis) Bir 4: 93. " i tik haffuer. .. alla godha tingha ömnoghet (omnium bonorum copiam)" Su 22. " aff kärleksxsens ympnoghet oc dröffwilsanna mykkelikhet (ex magnitudine amoris et deloris)" ib 24. aldra andelika glädinna fulstopa ympnoghet (spiritualium exuberantia gaudiorum) ib 73. " alla nadhanna ympnoghet" ib 376. ib 2, 37, 38, 110, 139, 281, 292, 302. i thy haffuer iak mik sath rätwisonna fulkommelikhet. .. i thy förskullade sanna (för försknllilsanna?) ympnoghet (copiam meritorum) ib 179. " aff the mykle ympnoghet hon haffde aff ödhmyuktenne" Lg 3: 423. - (?) copia, ymnoghet GU 3.

ymnoghet: 2) tilLgång, tillfälle, tillåtelse. at iak maghe fa ympnogheet oc tilfälle at fara the ryesona (ut mihi ad hoc copia detur eundi) Ansg 189. - Jfr ymninghet, ymnunghet.

Part of speech: nn

Alternative forms or notes:

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛦᛘᚿᚮᚵᚼᚽᛏ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Bir: Heliga Birgittas Uppenbarelser. Utg. af G. E. Klemming. Bd 1--5. 1857--84. -- Med den vid citat härur stundom förekommande förkortningen: Avt åsyftas de Bd 4, s. 177--185, tryckta egenhändiga utkasten af Birgitta, med Dikt Engelens Diktamen tryckt Bd 4, s. 215--276.

GU: Glossarii Latino-Svethici specimen vetustum. E cod. mscr. Bibliothecæ Reg. Acad. Upsal. Diss. Ups. præs. J. H. Schröder. 1845.

Lg: Ett Forn-Svenskt Legendarium. Efter gamla handskrifter af G. Stephens. Första bandet. Andra bandet. 1847--58. -- Särskildt citeras de här aftryckta Codex Bureanus (Bu) och Codex Bildstenianus (Bil), så framt icke senare ändringar i dessa handskrifter afses.

Lg 3: Ett Forn-Svenskt Legendarium. Efter gamla handskrifter af G. Stephens. Tredje bandet. 1874.

Ansg: Vita Sancti Anscharii per S. Rembertum. Latine et svetice. I Scriptores rerum svecicarum T. 2, sect. 1, s. 173--260.