Afkoma

afkoma

1) komma undan. " hector. .. böd the skulle taga hästen ater, oc ey latha honom aff komma (abire)" Troj 162. 4) skilja sig från, gå i land med, reda sig med. wäl skal iak aff koma min dagh (Prosadikter (Sju vise mäst) 114. - part. pret. afkomin. 1) i förbindelse med refl. pron: kommen från (sig), utom (sig), försatt i hänryckning. med dat. aff the hete astundan [han] hafdhe til gudh var han swa aldir vptänder aff thäs odödheligha konungsins brinnanda kärlek at han var swa som afkomin sik siälfwom Prosadikter (Barl) 96. 2) besläktad med (ngn). med dat. ydume[ne]us war honom jnthe aff kommen Troj 283. Jfr akomin.

Part of speech: vb

Grammatical aspect: v.

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛆᚠᚴᚮᛘᛆ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

• Afkoma (II)
• Afkoma (III)