Ämna

ämna (æmna)

1) förfärdiga, tillreda, utföra. Mathiare (trol. fel för materiare) ämpna GU C 20 (hand 2) s. 123. swa som leen leerkruka makare ämpnär ena kruko aff leere. .. ok aff samam leere gör ena andra kruko SvKyrkobr 226. Sidhan vart tu empnader (factus) aff aldralemaste materia j thins moders jnelfwom J Buddes b 164. " swa brat som wj faam visseliga wetha aff them clärckiom oc synamannom som tiid koma at almoghen hauer ämpnat och giort prestebolet" Svartb 400 (1442). skapa, forma. Medhen thet samblandet kan ey skee vtan kötzsens orenan lusta ok barnet ey än empnet eller formerat kan ey mothe sta foräldromen Huru är tha barnet orent SvKyrkobr 190. 2) utrusta, förse. pläger Westeraars altid wra wel ämpnat med flesk GPM 2: 296 (1508?). Ty at här är icke swa wel ämpnde kyrker som i Uplanden uthen monge fatige ther somme äge en oc somme ij kalker oc somme hafue aff förgyld koper theres monstantia HSH 13: 32 (1524, Brask). 3) ämna, avse, vilja. hwem thu hafdhe nu ämpnat skrifua thit bref til Hel män 170. Thy hwar en dygdh, ämpnat (relata) til ändan, hwilkin som är Christus, hon kännis wara GUdhelikin frukt SpV 16. - utse, forördna. (Om den till abbedissa valda är i bann) ma allregh offtaren til swadana ämbite ämpnas Småst på Fsv 2: 100. - Jfr fore-, til-ämna.

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so ämna may have also been written as æmna

Part of speech: vb

Grammatical aspect: v.

• ämpna )

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛅᛘᚿᛆ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

• Ämna (II)
• Ämna (III)