Gänger

Old Swedish Dictionary - gänger

Meaning of Old Swedish word "gänger" (or gænger) in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

gänger (gænger): gängse; gångbar. Se A. Lindqvist, Ark. f. Nord. Fil. 25: 266 ff. fore hundradha marc redha päninga i swa dana mynt, som nw är gänt oc gäft i watzstenom SD NS 3: 267 (1417). " i swa dana mynt, som nw i stokholm gäynt ok gilt är" ib 375 (1418). " iiij sma peninga som ther nw gengis ärw, eller framdeles genge warda kunna" Svartb 383 (140). Jfr arfgänger.

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so gänger may have also been written as gænger

Part of speech: av

Grammatical aspect: adj.

Alternative forms or notes:

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚵᛅᚿᚵᚽᚱ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

SD: Svenskt Diplomatarium. Bd 6 s. 265--584. 1916--21. Bd 8 s. 1--272. 1953.

SD NS: (Svenskt Diplomatarium. Ny Serie.) Svenskt Diplomatarium från och med år 1401. Bd 3. Utg. genom C. Silfverstolpe. 1885--1902. -- Bd 4 s. 1--240. Utg. genom K. H. Karlsson. 1903--1904.

Svartb: och Svartb (Skokl) Registrum Ecclesiæ Aboensis eller Åbo domkyrkas Svartbok med tillägg ur Skoklosters Codex Aboensis. Utg. genom R. Hausen 1890.