Gänger

Old Swedish Dictionary - gänger

Meaning of Old Swedish word "gänger" (or gænger) in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

gänger (gænger): gångbar. " xl marc i godha giilla ok gonga, hwita örtegh päninga" SD NS 1: 334 (1401). " i swa dana peninga som nw ära gonge oc gewe her landeno" ib 147 (1402). " päninga som nw ga ok gängha ära" SJ 16 (1432). ib 27 (1425) o. s. v. gifwe en päning thz mynt som gänkt är (monetæ currentis) Bir 2: 336. SD NS 1: 26 (1401), 62 (1401), 97 (14029. FH 3: 97 (1447).

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so gänger may have also been written as gænger

Part of speech: av

Grammatical aspect: adj.

Alternative forms or notes:

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚵᛅᚿᚵᚽᚱ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Bir: Heliga Birgittas Uppenbarelser. Utg. af G. E. Klemming. Bd 1--5. 1857--84. -- Med den vid citat härur stundom förekommande förkortningen: Avt åsyftas de Bd 4, s. 177--185, tryckta egenhändiga utkasten af Birgitta, med Dikt Engelens Diktamen tryckt Bd 4, s. 215--276.

FH: Handlingar till upplysning af Finlands Häfder. Utg. af A. I. Arwidsson. Del 1--9. 1846--57.

SD: Svenskt Diplomatarium. Bd 6 s. 265--584. 1916--21. Bd 8 s. 1--272. 1953.

SD NS: (Svenskt Diplomatarium. Ny Serie.) Svenskt Diplomatarium från och med år 1401. Bd 3. Utg. genom C. Silfverstolpe. 1885--1902. -- Bd 4 s. 1--240. Utg. genom K. H. Karlsson. 1903--1904.

SJ: 2 Stockholms Stads Jordebok 1474--1498. Utg. genom H. Hildebrad [och L. M. Bååth]. 1889, 1914.