Ivirsea

Old Swedish Dictionary - ivirsea

Meaning of Old Swedish word "ivirsea" in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

ivirsea Old Swedish word can mean:

ivirsea: 3) överse, genomse. " then rekinscap thera mellen waar, som dandemen tet offuerseth ok offuerlaght had STb 3: 253 (1495). - överse, taga i betraktande, skärskåda. skulle dandemen offuerwar samma skad offuersea hwadan han hende" STockholms STads Jordebok 1474--1498. Utg. genom H. Hildebrad [och L. M. Bååth]. 1889, 1914.">SJ 2: 126 (1488). STb 3: 218 (1495).

ivirsea: 5) förbise, icke fäSTa av seende vid. til togh han lenteliga ouergifwa. .. gudz moders radh. .. ourse syna eighna helso J Buddes b 148. 6) avSTå från, avlägsna, låta fara. samma dach offuersago och fordrogho fogaten, borgameSTara och alt radit STen olsson. .. retten som han forschullat hade STb 2: 447 (1490). ib 3: 207 (1495). offre in thil lthen helge herre sancte karlungh, ath han werdugas til ath offuersee edher STore skingdom KyrkohiST Årsskr 20: 345 (1502). wor kierSTe nadigeSTe herre högboren fförSTe haffuer jw offuerset oc offuergiffuit all owilie och oguntighet STb 5: 319 (1521, Kop.). - med prep. mädh och beteckning för den, till vars förmån avSTåendet etc. sker. .. at the. .. wilde ofueerse met domkirkionne, hwad thet hälST rättighet the hafde til henne godz i brysaby Svartb 335 (1432). " borgemäSTrana ok the andre dandemän. .. fordrogo ok ofwrisago medh fasbyörne thenne forscrifna saköre" ATb 1: 158 (1461). - Jfr sea ivir.

Part of speech: vb

Grammatical aspect: v.

Alternative forms or notes:

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛁᚠᛁᚱᛋᚽᛆ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

SJ: 2 Stockholms Stads Jordebok 1474--1498. Utg. genom H. Hildebrad [och L. M. Bååth]. 1889, 1914.

ATb: (el. ATb 1), ATb 2, ATb 3 Arboga stads tänkebok I--III. Utg. av Erik Noreen och Torsten Wennström. 1935--40. SFSS.

Svartb: och Svartb (Skokl) Registrum Ecclesiæ Aboensis eller Åbo domkyrkas Svartbok med tillägg ur Skoklosters Codex Aboensis. Utg. genom R. Hausen 1890.