Siälfviliande

siälfviliande (siælfviliande)

L. A9 p. adj. frivillig. siälfwiliandis fatikdomKLemming. Bd 1--5. 1857--84. -- Med den vid citat härur stundom förekommande förkortningen: Avt åsyftas de Bd 4, s. 177--185, tryckta egenhändiga utkasten af Birgitta, med Dikt Engelens Diktamen tryckt Bd 4, s. 215--276.">Bir KL 280. MP 1: 105. KLemming. Bd 1--5. 1857--84. -- Med den vid citat härur stundom förekommande förkortningen: Avt åsyftas de Bd 4, s. 177--185, tryckta egenhändiga utkasten af Birgitta, med Dikt Engelens Diktamen tryckt Bd 4, s. 215--276.">Bir 4: 9. Su 421. fore varo siälfwiliandis plagho KL 269. B) adv. frivilligt, af egen drift, själfmant. hon offradhe sik siälfuilande gudhi Bil 428. ib 472. " han anduardadhe sik siälf viliandis sinom owinom" KLemming. Bd 1--5. 1857--84. -- Med den vid citat härur stundom förekommande förkortningen: Avt åsyftas de Bd 4, s. 177--185, tryckta egenhändiga utkasten af Birgitta, med Dikt Engelens Diktamen tryckt Bd 4, s. 215--276.">Bir 1: 34. ib 5, 222, 324. KLemning. 1860. SFSS.">Bo 175. MP 2: 66. " gräto. .. thän hardha dräpin ok dödha hon sik siäfuiliandis daghlica giordhe" KL 335. " säle äru siälfwilianids fatike" KL 189. MP 1: 19, 25, 105. - Jfr siälfsviliande.

Orthography: Early Old Swedish used different letters for ä and ö, so siälfviliande may have also been written as siælfviliande

Additional information: p. adj. och adv.

• -is.
• siäfuiliandis MP 2: 66 (jfr 266). sialfviliande L.),

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛋᛁᛅᛚᚠᚠᛁᛚᛁᛆᚿᚦᚽ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

• Siälfviliande (II)