Storma

Old Swedish Dictionary - storma

Meaning of Old Swedish word "storma" in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

storma
1) storma. om naturföreteelser. tha hafwet eller syoen han stormar J Buddes b 84. - part. pres. stormande, stormig. eg. och bildl. thy är nw härra wärldinna nath mörkt oc störmande (tempestuosa), hwario enne människio wadhelikin j hwario flätino j näruaronne SpV 489. hymmellen warmer oc wädrit ey störmande PMSkr 316. ib 368. 2) bildl. vara upprörd el. orolig, hålla väsen, larma. - part. pres. upprörd, häftig, larmande. constancia är j mällan störmande (fluctuantes) saaker ok personas, bliffwa wthan hogxsins rädde stadoghom SpV 145. christus. .. är tätuisonn wäghir, fridhin, wärldinne störmande (furente) ok Bulrande ib 148.

Part of speech: vb

Grammatical aspect: v.

Alternative forms or notes:
  • -ar. störma: -ande SpV 145, 148, 489 ; PMSkr 316 ),
  • storma til , göra storming. PMskr 169. Jfr tilstorma.

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᛋᛏᚮᚱᛘᛆ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

Works and authors cited:

Bu
Codex Bureanus. Se Lg.
PM
Peder Månssons Stridskonst och Stridslag. Utg. af G. O. Hyltén-Cavallius. 1845.
J Buddes b
Jöns Buddes bok. Utg. genom O. F. Hultman. 1895.
PMSkr
Peder Månssons Skrifter på svenska. Utg. af R. Geete. 1913--15. SFSS.
SpV
Speculum Virginium -- Jungfruspegel -- öfvers. från latinet af Mathias Laurentii. Utg. af R. Geete. 1897--98. SFSS.
➞ See all works cited in the dictionary

Back