Fara

Old Swedish Dictionary - fara

Meaning of Old Swedish word "fara" in Swedish.

As defined by K.F Söderwall's dictionary of Medieval Swedish:

fara: frukta. " han sculle för them ey fara" RK 2: 2149. ib 2666, 4215, 4390, 4586, 5572, 5590, s. 341, 1;(Ny början af Gamla Krön.) s. 164. - opersonl. med dat. el. ack. faradhe honom storlika for konungenom Lg 3: 47. - Jfr forfararin.

Part of speech: vb

Grammatical aspect: v.

Alternative forms or notes:

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚠᛆᚱᛆ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Lg: Ett Forn-Svenskt Legendarium. Efter gamla handskrifter af G. Stephens. Första bandet. Andra bandet. 1847--58. -- Särskildt citeras de här aftryckta Codex Bureanus (Bu) och Codex Bildstenianus (Bil), så framt icke senare ändringar i dessa handskrifter afses.

Lg 3: Ett Forn-Svenskt Legendarium. Efter gamla handskrifter af G. Stephens. Tredje bandet. 1874.

RK: Svenska Medeltidens Rim-Krönikor. Utg. af G. E. Klemming. Del. 1--3. 1865--68. Med RK 1 utan vidare tillägg förstås Gamla eller Eriks-Krönikan; då något af de öfvriga i första bandet intagna rimverken anföres, tillägges inom parentes dess titel med begagnande af följande förkortningar: sfgn: fortsättning af Gamla Krönikan för att sammanbinda henne med den nya till ett helt verk.; Albr: Om konung Albrekt: LRK: Lilla Rimkrönikan.