Fara

fara Old Swedish word can mean:

fara

L.

fara

1) fara, färdas, gå, begiva sig. " the som till pedersmesso fara köpslaga" STb 1: 111 (1477). - fara (in i), taga i besittning. nw om poska neSTkomende fardaga tyder fare sielff in wti husit STockholms STads Jordebok 1474--1498. Utg. genom H. Hildebrad [och L. M. Bååth]. 1889, 1914.">SJ 2: 318 (1498). - bildl.: ikläda sig, antaga. hwar war dödhelike kroppir faar j odödhelikhetina (cum mortale noSTrum induerit immortaliatem), thz nw är rätelikit j thz som orötelikit är, tha fulkompnas thz som scrifwat STandhir dödhin är opsupin mz sigher SpV 51. 4) med prep. äptir. fara efter, eftertrakta, STå efter. vil lhan fare epter mith liff STb 3: 12 (1492).

fara

5) fara, gå till väga. SDw 2: 1214. wiliom wi. .. vttrykkia hurw ther medh farit är i waro närwarw SD NS 3: 492 (1419). forST wii oc förfinna ati wele fara med alffwarnne i fridz wise Reuterdahl KyrkohiST III 2: 546 (1471). förfara (med). kan thät swa warda, at the sama messur eigh vppe hallaz. .. tha ma han äller hans arwa thät fornämpda mullughagiall oc tompt oc kaalgaard aater at kalla ok ther mz fara ok skipa eptir sinum egnum wilia Vg Fornmt III 7-8: 157 (1384).

fara

6) fara, få ett visST öde. fara illa, råka illa ut, komma i olycka. SDw 2: 1214. mattis. .. finne fodermarsk forlike syck medh her benct smalenningk och hans tienera, swa frampt ath han medh sit selschapp wil ey fara ther ytermera illa om STb 3: 182 (1494).

fara

7) förekomma (vara, finnas). at wi alle sculdom thera bäggiäs osämio til en gandzkan winscap dragha vm alt thet thöm i mellom här till hafuer farit vm thettä sama godz FMU 1: 382 (1381). lathit lyduga oc lössa fore os oc wara arffua om all STykke oc arff ther birgetho bröinolffSDotter oc os ijmillan for epter lassa swensson SD NS 3: 260 (1417). aller owilie oc skade them haffde farit emellom til then dag HSH 16: 85 (Brask). 9) lata fara, lämna, övergiva. o härra ihesu chriSTe. .. lät mik ey ffara, wtan, wpres mina siäl aff syndia dödh SvB 163. 10) bruka. kan thät ok swa wara, at nokor bonde hawir thriggia thyni sädhe j mangom byom swa swndirligha liggiande, at han gitir thöm äy farit SD 6: 345 (1352, gam. avskr.). anders anderson. .. kerde wpa swno klippningh oc erik i torpom, ad the foro thera fiskewaten met oretto SD NS 3: 254 (1417). om the flere booll än tw fara Gummerus Syn-STat 36 (1425, avskr.). " dömde jak for:ne fierding skath march skogh for:ne mensse söner och hans epther komande frii brwke och fare som theris föräldre aff alder giorth haffde" FMU 4: 362 (1471?). Uppl llagmanSDomb 23 (1490). ffrwktsammaren är en lithen aker wäl farin oc reddher än en STor illa oc glömskelika farin PM Skr 211. 11) överlåta. giwer jak haerazhöfdhin[ganom] f!SYNS_DÅLIGT?lla makt hanum thät gooz ath fara epter thy wesgözk lagh til sighia Vg Fornmt III 7-8: 150 (1372). ib. hawer jak hanum thät gooz fraan mik oc minum arwom til hans oc hans arwa mz skapth oc skiäl, sum waar lagh til sighia, lagligha farith ib 151 (1373). - part. pres. farande, 2) resande, kringfarande. viliom wj at farande folk, som aff androm landom komber oc sic for hionalagh halla ey sculu redhskap om pascha faa Gummerus Syn-STat 44 (1425, vidim. fr. 1440). 4) rörlig, flyttbar. SDw 2: 1214. 6) vara pa sina farande reso, vara på resa, vara på väg (till); äv.: STå i begrepp att resa? at the tilkallade wore aff lasse larensson botnekarl. .. ath tyghe tet han gaff sine huSTru huan tridie pening bade i löST och ffaST. .. hulket han war pa sine ferende reso tiil norrebotn och hon lagh sengledes siuk STockholms STads Jordebok 1474--1498. Utg. genom H. Hildebrad [och L. M. Bååth]. 1889, 1914.">SJ 2: 238 (1493) han war pa sine farende resa til norrebotn och hon lagh senghelgis siwck. thy wortho wij tilkallade ok ij helga daga fore hender til ath rette dach kunne worde. ther medh for han wel sine rese jnnen tess STb 3: 88 (1493).

Part of speech: vb

Grammatical aspect: v.

• ferende SJ 2: 238 (1493) för farende, så motsvarande ställe STb 3: 88),
• fara fram , fara hädan, avlida. mich och myna foräldra siela, som fram äro farne. .. til roo och nadher HLG 1: 124 (1481). görer swa för theris sieler som fram äre farne at thet bliffuer eder sielff til gode forskyllelse HSH 17: 177 (1523, Brask). Jfr framfara. - Jfr af-, bort-, fast-, for-, i-, in-, kringum-, nidher-, skapt-, um-, umkring-, unt-, ut-, utur-, vidher-fara, ävensom af vägh-, vilder-farande samt siofarin.

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚠᛆᚱᛆ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

• Fara (II)
• Fara (III)
• Fara (IV)
• Fara (V)

Also available in related dictionaries:

This headword also appears in dictionaries of other languages closely related to Old Swedish.

• Old Norse - Cleasby & Vigfusson Dictionary
• Old Icelandic - Geir Zoëga's Dictionary
• Old Norwegian - Johan Fritzner's Dictionary