Fasta

fasta

faSTa, afhålla sig från föda el. från vissa födoämnen (särsk. kött); i sht i religiöST syfte och efter kyrkans föreskrift. swa väl mät som faSTande STerläsning. Utg. af G. E. Klemming. 1877--78.">KLemning. 1860. SFSS.">Bo 133. " han lede chriSTum tel ökna at faSTa oc freSTa" Bu 206. " vitia þe STaþa gesus. .. faSTaþe oc predicaþe" ib 12. " skal han sialuar sax manaþa faSTa ok böta nokot sialuar som ofmykit bröt" ib 135. " the faSTadho ok badho gudh visa" STenianus. Se Lg.">Bil 108. " jak faSTar twem sinnom j vikunne" STillor. Utg. af G. E. Klemming. Fortsatta af R. Geete. Del. 3, 4, 5. 1893--1910. SFSS.">MP 1: 254. faSTan (för faSTen) oc STanden vtan kyrkiu SD 5: 378 (1344, nyare afskr.). faSTa förma oc bedhia ST 117. STenianus. Se Lg.">Bil 330. Ansg 235. " faSTa til watn oc brödh" VKR 17. " faSTadhe hon. .. vidh vatn ok brödh" STerläsning. Utg. af G. E. Klemming. 1877--78.">KL 335. " faSTe fredaghin vidh fiska ok löghirdagin vm han vil vidh hwitan mat" STerläsning. Utg. af G. E. Klemming. 1877--78.">KLemming. Bd 1--5. 1857--84. -- Med den vid citat härur STundom förekommande förkortningen: Avt åsyftas de Bd 4, s. 177--185, tryckta egenhändiga utkaSTen af Birgitta, med Dikt Engelens Diktamen tryckt Bd 4, s. 215--276.">Bir 3: 304. ib 4: 14, 15. VKR 61, 62. SD 6: 157 (1349? gammal afskr.).

Part of speech: vb

Grammatical aspect: v.

• fasta i gen , undergå fasta el. penitens för (vållande till någons död). fasta mannen i gen ffor thy han doo aff theris hug oc slag FH 5: 86 (1482). - Jfr ater-, thör-fasta.

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚠᛆᛋᛏᛆ
Medieval Runes were used in Sweden from 12th to 17th centuries.

Similar entries:

• Fasta (I)
• Fasta (III)
• Fasta (IV)
• Fasta (V)
• Fasta (VI)
• Fasta (VII)
• Fasta (VIII)